Beredskapssamordnare

Om yrket

En beredskapssamordnare arbetar med att planera, organisera och samordna samhällets krisberedskap och civila försvar. Yrkesrollen finns främst inom kommuner, regioner och statliga myndigheter. Arbetet styrs till stor del av lagstiftning kring extraordinära händelser och höjd beredskap.

I arbetsuppgifterna ingår att analysera risker och sårbarheter samt att upprätta beredskapsplaner för olika kriser. Beredskapssamordnaren planerar och genomför utbildningar samt övningar för att stärka organisationens förmåga att hantera samhällsstörningar. Rollen innebär omfattande samverkan med interna verksamheter och externa aktörer, såsom Länsstyrelsen och Myndigheten för civilt försvar, MCF (tidigare MSB).

Beredskapssamordnaren fungerar ofta som stöd till ledningen vid en kris och kan ansvara för samordning av frivilliga resurser. I tjänsten ingår även omvärldsbevakning och remissarbete. Lämplig utbildningsbakgrund är ofta en högskoleutbildning inom statsvetenskap, riskhantering, krishantering eller annan relevant akademisk examen. Enligt Arbetsförmedlingens Yrkesbarometer möter yrkesgruppen en stabil arbetsmarknad där efterfrågan påverkas av det säkerhetspolitiska läget och samhällets ökade fokus på civilt försvar.

Utbildning

Vägen till att arbeta som beredskapssamordnare går i regel via en akademisk utbildning. Lämpliga utbildningsvägar är högskoleutbildningar eller universitetsutbildningar inom riskhantering, krishantering, statsvetenskap eller samhällsskydd. Ett exempel på en relevant utbildningsbakgrund är ett kandidatprogram inom globala studier eller samhällsplanering, vilket vanligtvis omfattar tre års studier för att erhålla en kandidatexamen på 180 högskolepoäng. Även kurser i civil beredskap och säkerhetsarbete är meriterande. Det finns också möjlighet att gå den tvååriga eftergymnasiala yrkesutbildningen Skydd mot olyckor (SMO), som bedrivs av Myndigheten för civilt försvar, MCF (fd MSB), vid skolorna i Revinge eller Sandö. Många arbetsgivare efterfrågar utöver detta praktisk erfarenhet av arbete inom offentlig förvaltning, räddningstjänst eller militär verksamhet. Enligt AF Taxonomi krävs ofta god förmåga att kommunicera och samverka med olika samhällsaktörer, vilket gör att fortbildning inom projektledning och stabsarbete är vanligt förekommande för yrkesverksamma inom området.

Arbetsuppgifter

En beredskapssamordnare arbetar med att stärka samhällets motståndskraft och förbereda organisationer för kriser och extraordinära händelser. Arbetet innebär att planera, utveckla och samordna verksamheten inom civilt försvar och krisberedskap. Beredskapssamordnaren genomför risk- och sårbarhetsanalyser samt upprättar beredskapsplaner och kontinuitetsplaner för kritiska samhällsfunktioner. I yrkesrollen ingår att arrangera och leda utbildningar samt krisövningar för personalen. En beredskapssamordnare samverkar regelbundet med externa aktörer som länsstyrelser, kommuner, regioner och statliga myndigheter, däribland MCF (fd MSB). Under en pågående kris kan beredskapssamordnaren ingå i organisationens krisledning för att stödja ledningsarbetet och hantera informationsflödet. Arbetet kräver god förmåga att omsätta lagstiftning och nationella riktlinjer till praktiska åtgärder i den egna organisationen.

Yrkets historia

Yrkesrollen som beredskapssamordnare har vuxit fram ur det historiska behovet av civilförsvar och samhällsskydd. Tidigare låg fokus främst på militärt försvar och beredskap inför krigssituationer, där arbetet ofta leddes av militära aktörer eller specifika skyddskommittéer. I takt med att samhället har blivit mer komplext, digitaliserat och sårbart för nya typer av kriser, såsom extrema väderhändelser, cyberattacker och pandemier, har yrket breddats till att omfatta hela hotskalan. Idag arbetar beredskapssamordnare strategiskt och operativt inom både kommuner, regioner och statliga myndigheter, däribland MCF (fd MSB). Rollen har utvecklats från att handla om ren krigsplanering till att i stället fokusera på kontinuerlig riskhantering, krishantering och att bygga upp ett robust civilt försvar som skyddar samhällsviktiga funktioner i fredstid såväl som under höjd beredskap.