Kontaktperson

Om yrket

En kontaktperson arbetar med att ge personligt stöd till individer som behöver hjälp i sin vardag eller sociala tillvaro. Insatsen beviljas ofta enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade eller socialtjänstlagen. Arbetet handlar om att bryta isolering, underlätta en aktiv fritid och ge psykosocialt stöd.

Praktiska arbetsuppgifter kan handla om att följa med på fritidsaktiviteter, fika, promenera eller ge stöd i kontakten med myndigheter. Uppdragets karaktär och omfattning styrs av den enskilda individens behov och beslut från socialtjänsten.

Rollen fungerar ofta som ett komplement till professionella insatser och utförs regelbundet under ett visst antal timmar per vecka eller månad. Uppdraget är vanligtvis en bisysselsättning vid sidan av ordinarie arbete eller studier. Ersättningen utgörs av ett arvode och en omkostnadsdel för gemensamma aktiviteter. Det finns inga formella utbildningskrav, men personlig lämplighet och engagemang är avgörande. Arbetsförmedlingens Yrkesbarometer ger information om den generella efterfrågan på stödjande yrkesroller inom vård och omsorg.

Lön

Inom yrkesgruppen övrig vård- och omsorgspersonal, som kontaktperson tillhör, är medianlönen 29 500 kronor i månaden enligt SCB lönestatistik 2024. Lönerna varierar inom gruppen och den tiondel som tjänar minst, den 10:e percentilen, har en lön på 24 200 kronor. Vid den 25:e percentilen är lönen 26 400 kronor i månaden. För den fjärdedel som har högre lön, den 75:e percentilen, är lönen 33 400 kronor. Den tiondel som har högst lön, den 90:e percentilen, tjänar 36 600 kronor i månaden. Regionala skillnader kan påverka lönenivån, där faktorer som geografiskt läge och arbetsgivarens storlek spelar in för fördelningen i landet.

Utbildning

För att arbeta som kontaktperson krävs i regel ingen specifik eftergymnasial utbildning, men arbetsgivare värdesätter ofta gymnasieutbildning från vård- och omsorgsprogrammet eller barn- och fritidsprogrammet enligt AF Taxonomi. Personlig lämplighet, engagemang och livserfarenhet är ofta avgörande vid rekrytering. Beroende på målgruppens behov kan specifika kurser inom psykiatri, funktionsnedsättningar eller missbruksproblematik vara meriterande. Det är också vanligt att kommuner erbjuder introduktionsutbildning och handledning för den som påbörjar ett uppdrag. För vissa uppdrag inom socialtjänsten eller omsorgen kan det krävas att den sökande uppvisar ett utdrag ur belastningsregistret innan anställning eller uppdrag påbörjas.

Arbetsuppgifter

En kontaktperson fungerar som ett personligt stöd för en individ som behöver hjälp med att bryta social isolering eller hantera sin vardag. Arbetet innebär att träffa personen regelbundet för att göra gemensamma aktiviteter, exempelvis gå på promenader, fika, handla eller besöka kulturella evenemang. Kontaktpersonen ska bidra till en meningsfull fritid och underlätta sociala kontakter i samhället. Rollen fungerar ofta som en medmänniska och ett stöd i vardagliga situationer, utan att innefatta professionell vård eller myndighetsutövning. Arbetet sker ofta på kvällar och helger, beroende på överenskommelse och behov. Uppdraget kan utföras inom ramen för lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade eller socialtjänstlagen. Kontaktpersonen samarbetar vid behov med handläggare inom kommunen och rapporterar om hur uppdraget fortskrider. Stor vikt läggs vid att skapa en trygg relation och att motivera individen till ökad självständighet.

Yrkets historia

Yrket som kontaktperson har vuxit fram ur samhällets strävan att ge ett personligt och medmänskligt stöd till personer med funktionsnedsättning eller social problematik. Rollen etablerades i takt med att den svenska välfärdsstaten utvecklades och reformerades, med fokus på ökad delaktighet och självständighet för individen. Historiskt sett handlade stödet ofta om institutionsvård, men under de senaste decennierna har fokus skiftat mot insatser i personens närmiljö. Kontaktpersonen fungerar som en länk till samhället och hjälper till att bryta social isolering genom vardagliga aktiviteter och personligt umgänge. Yrket har utvecklats från att vara en informell stödinsats till att bli en lagstadgad och strukturerad insats inom socialtjänsten och omsorgslagstiftningen, där den personliga matchningen och det mänskliga mötet fortfarande utgör själva kärnan i uppdraget.