Rehabiliteringskoordinator

Om yrket

En rehabiliteringskoordinator arbetar med att samordna rehabiliteringsinsatser för sjukskrivna personer. Yrket innebär att underlätta återgången till arbete genom att samverka med patienten, hälso- och sjukvården, arbetsgivaren samt Försäkringskassan. Funktionen skapades för att ge tidigt stöd i sjukskrivningsprocessen och förebygga långvarig sjukfrånvaro.

Arbetsuppgifterna handlar om att kartlägga patientens behov av rehabilitering, planera åtgärder och följa upp hur processen fortskrider. Koordinatorn fungerar som en länk mellan de olika aktörerna och ser till att informationen överförs på ett effektivt sätt.

Det är vanligt att personer med en bakgrund som legitimerad arbetsterapeut, fysioterapeut, sjuksköterska eller socionom arbetar i denna roll. Anställningen finns ofta inom primärvården, den specialiserade öppenvården eller psykiatrin. Yrket kräver god kunskap om sjukförsäkringssystemet och förmåga att möta människor i svåra situationer. Enligt Arbetsförmedlingens Yrkesbarometer kan efterfrågan på yrkesrollen variera beroende på regionala behov och hälso- och sjukvårdens organisering.

Lön

För den yrkesgrupp som rehabiliteringskoordinator tillhör är medianlönen 36 100 kronor i månaden enligt SCB lönestatistik 2024. Det saknas uppgifter för den 10:e percentilen, den 25:e percentilen, den 75:e percentilen samt den 90:e percentilen i den officiella statistiken för denna specifika yrkesgrupp, vilket innebär att dessa värden redovisas som noll kronor. Det finns inga tillgängliga data om regionala skillnader för yrkesgruppen i underlaget. Lönenivåerna kan variera beroende på faktorer som arbetsgivare, geografisk placering, individuell erfarenhet och utbildningsbakgrund inom hälso- och sjukvård eller socialt arbete.

Utbildning

Vägen till arbete som rehabiliteringskoordinator går vanligtvis via en högskoleutbildning eller universitetsutbildning inom hälso- och sjukvård eller socialt arbete. Lämpliga grundutbildningar är till exempel arbetsterapeutprogrammet, fysioterapeutprogrammet eller socionomprogrammet, vilka omfattar tre till tre och ett halvt års studier och leder till en kandidatexamen eller yrkesexamen. Även sjuksköterskeutbildning är en vanlig bakgrund. För flera av dessa yrken krävs legitimation från Socialstyrelsen. Efter grundutbildningen krävs ofta yrkeserfarenhet från hälso- och sjukvård eller rehabilitering. Det finns även specialiserade påbyggnadsutbildningar och uppdragsutbildningar i koordinering av rehabiliteringsprocesser som ges vid högskolor eller via arbetsgivare. Utbildningarna ger kunskap om försäkringsmedicin, lagstiftning och samverkan mellan olika aktörer som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Enligt AF Taxonomi arbetar rehabiliteringskoordinatorn med att stödja patienter i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen samt att samordna insatserna.

Arbetsuppgifter

En rehabiliteringskoordinator arbetar med att samordna och underlätta rehabiliteringsprocessen för patienter som är eller riskerar att bli sjukskrivna. Arbetet innebär att ge individuellt stöd till patienten och att kartlägga behovet av rehabiliteringsåtgärder. Koordinatorn fungerar som en länk mellan patienten, hälso- och sjukvården, arbetsgivaren, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

I de dagliga arbetsuppgifterna ingår att planera, strukturera och följa upp rehabiliteringsplaner. Koordinatorn bokar och leder avstämningsmöten med externa parter samt dokumenterar insatserna i patientjournalen. Arbetet syftar till att främja återgång i arbete eller att förebygga sjukskrivning genom tidiga insatser. Yrkesutövaren ger även rådgivning och information till kollegor inom vården gällande sjukskrivnings- och rehabiliteringsfrågor. Arbetet kräver god förmåga att samarbeta och kommunicera med olika aktörer.

Yrkets historia

Yrket som rehabiliteringskoordinator har vuxit fram ur ett ökat behov av att samordna sjukskrivnings och rehabiliteringsprocessen inom hälso- och sjukvården. Tidigare låg ansvaret för patientens återgång till arbete ofta splittrat mellan olika aktörer som läkare, arbetsgivare och Försäkringskassan. För att skapa en mer sammanhållen kedja och korta sjukskrivningstiderna utvecklades funktionen som en brobyggare mellan medicinsk behandling och arbetslivsinriktade insatser. Rollen har professionaliserats i takt med att lagstiftningen har förtydligat regionernas ansvar att erbjuda koordineringsinsatser till patienter. I dag har yrkesrollen en etablerad och central funktion inom både primärvård och specialistvård, där koordinatorn underlättar kommunikationen och hjälper individen tillbaka till sysselsättning genom tidiga och strukturerade insatser.